DoD Racing Team

-

-

 

 

Sviestad 17.08.99

Av: Dan Ullén

Jag körde från Oslo på förmiddagen med siktet inställt på debutantkurs på Sviestad. Den skulle börja 17.00 och jag var lite orolig att det skulle bli svårt att hinna. SAABen hade dessutom börjat gå varm så jag satt med kupévärmen på max för att kyla motorn. När jag var säker på att jag inte skulle hinna ringde jag Micke för att höra hur strikta de var med tiden. Han svarade att det var lugnt och att det säkert räckte att jag var där 17.30. Puh.

17.15 rullade jag som sista ekipage in genom grinden på Sviestad precis innan de skulle stänga. (Depån och kontoret ligger innanför banan.) Så fort grinden var stängd började folk köra ut på träning. Vi var bara tio stycken som skulle köra debutantkurs. I övrigt verkade det vara en vanlig tisdagsträning med ganska lite folk.

Instruktören kom fram och hälsade mig välkommen och sa att jag kunde köra ut så fort jag lastat av och klätt mig så skulle han köra ut och titta på oss. Jag gjorde så och var snart ute på banan. Jag kände igen den sedan förra gången och hade inget större problem förutom med övergången från banans enda riktiga vänster till den där på följande högern i esset.

Efter bara två varv blev vi avflaggade igen eftersom en i gruppen kört av i Bergskurvan. Han klarade sig fint och cykeln verkade mest bara ha repskador. Vi kunde strax åka ut på banan igen och jag började öka tempot. Jag kände att det ganska snabbt gick bättre och bättre och jag kunde gå upp en växel på ett par ställen. Min oro över att bli totalt överkörd av alla andra var fullkomligt obefogad. Jag lyckades hålla jämna steg med de andra även om det ibland krävdes hårda inbromsningar både inför Bergskurvan och vänstern efter depån för att jag skulle komma ikapp.

Förra gången jag körde på Sviestad var det totalt kaos och alldeles för mycket folk överallt. Nu var vi få på banan och man kunde köra där man ville. Det gjorde att Sviestad fick chansen att visa sina finesser. T ex långrakan med sin knyck på mitten som kräver en hård, distinkt push där man kommer med full gas på sexans växel. Sviestadböjen där man kan köra fortare och fortare för varje varv och inser att man ändå kör alldeles för sakta. Och så Torparen som så tydligt visar när man får till inbromsningen och spåret och när man inte får det. (När det ryker damm om däcken och man förtvivlat försöker hitta tillbaka upp på asfalten så har man inte fått till det...)

Kvart över sex efter ca 20 varv flaggades vi av och fick gå in på kontoret för teorigenomgång. Efter att ha lärt oss flaggregler, krav på klädsel och motorcykelpreppning, startprocedurer och en massa annat så fick vi en genomgång av en av de racepreppade cyklarna som stod i depån. Kul att se alla personliga lösningar som folk fixat till för att klara kraven. Ska bli kul att ta itu med den lilla gula under mörka vinterkvällar så att den kan rulla ut ur vardagsrummet som en fullfjädrad racer i vår.

Så avslutades kursen med att vi fick skriva på lincensansökan där instruktören skrivit under att vi har bestått debutantkursen. Detta papper är det sedan upp till oss själva att skicka in den dag vi vill lösa licens. En racinglicens kostar i Sverige 1800:- och då ingår försäkring (en sorts grupplivförsäkring), prenumeration på tidningen Race, en racingkalender med all nödvändig information och självklart möjligheten att komma på träningarna. Dessa träningar kostar ytterligare 250:- per bana, i mitt fall Gelleråsen och Sviestad och de turas om att hålla tisdagsträningar.

Plötsligt var klockan tio i åtta och banan skulle stänga åtta. Jag hade förväntat mig lite mer körning och lite mer respons på körningen från instruktören. En del praktisk race-kunskap hade varit bra också. Att få prova på ett par starter t ex och att få tips om hur man bäst håller motståndarna bakom sig i kurvorna och hur man själv bäst tar sig förbi. Att det inte var mer praktik än det var tror jag kan ha berott på att instruktören kände de flesta i gruppen och hade sett dem köra i andra sammanhang. Som främmande fågel behövde jag bara visa att jag inte var alldeles talanglös och en fara för grannskapet.

Debutantkursen är i alla fall avklarad, jag ska skicka in pappret vid årsskiftet och sedan gäller det bara att spara ihop pengar till kraschkåpor och andra försäkringssubstitut, boka in alla semesterdagar så att de sammanfaller med träningarna och så sätta sig och längta till säsongsstarten.